Update

Såhär känns min relation till min masteruppsats just nu:

Anpassning

Kerstin undrade förresten varför alla gamlingar här i stan går med käpp och inte med säg rullator. Kunde inte komma på svaret då men det låg och grodde i bakhuvudet och så slog det mig nu, för att det är trappor överallt såklart. Ingenting är handikappsanpassat, och alla gamla gummor och gubbar har många trappsteg ner till trottoaren, som i sig har en jättehög kant till gatan.

Annars så känns bloggen rätt tråkig just nu. Vi kanske hittar tillbaks till varandra snart igen men just nu är det som om den inte får plats i huvudet. Allt går åt till att tänka på uppsats. Ni kan se bloggen som handikappsanpassad -lite mindre aktivitet när hjärnan inte kan med för många grejer samtidigt.

Daddy cool och Tjärstinn

Nu när jag börjar komma på benen igen efter Stora sjukan, just nu känd som kanskeSalmonella, så är det dags för lite bilder från förra helgen. Det regnade rätt mycket i omgångar så kameran fick inte alltid hänga med, men lite finns fångat.

Som en möbelutställning på museet.

En om kroppar som påminde om att det finns 3 miljarder kvinnor som inte ser ut som fotomodeller, men ungefär 8 stycken som gör det.

Mucho interesant tyckte pappa.

Det blev lite pubhäng.

Och så tog vi bussen ut till Rottingdean för att gå längs med havet och kalkstenen.

 På lördagen så gick vi i antik- och möbelaffärer. Vissa letade kuddar och andra...

... fann lustiga djur.

Sen fanns det plats för lyx under regnmolnen också.

Samt maträttsväljande,

och snyggast-foto-min-tävlingar.

Gott!

More human less super

...och handledaren ber om ett möte. ÄNTLIGEN! Men jag kan knappt gå nerför trappan och mata katten. Allt gör ont. Kroppen är jähättesjuk. Så det blir nog inga bilder från pappahelgen idag heller, jag är upptagen med att sitta gömd under täckeslager i sängen och slötitta på Simpsons.

Ni kan kalla mig Superhuman!

Fick ju för mig att det här med jogging kanske kunde vara något. Anmälde mig till en lopp på fem kilometer, hux flux. Glömde att jag inte löptränat sen gud vet när.


Sprang på 34 minuter (Insätt publikens jubel).






Update: Nu ont i varje muskel. Till och med de där konstiga. Typ under armhålan.

Veckans funderingar

Alltså, det här om att man ska bli pigg av träning, när händer det? Jag har ändå hållt på i ett par månader nu och blir fortfarande helt slut i rutan på träningsdagar. Mycket mystiskt.

Andra frågor är hur jag ska ta mig an masteruppsatsen (den kanske borde få ett arbetsnamn?), som just nu bara består av en hög frågor i sig.

Dessutom funderar jag på vad jag kan önska med mig från Sverige när pappa kommer hit nästa vecka. Är det väldigt konstigt att be om dipkrydda? Det är ju ändå sjukt gott...

Man tager vad man haver

Fick ju avundsjukan deluxe i fredags av allt midsommarbloggande. Internet svämmade över av jag-är.en-frikkin-Pripps-Blå-reklam och helt plötsligt satt jag där och längtade mig till en skärgårdsö (inte för att jag hade lyckats tagit mig till en även om jag varit i Sverige men anyhow).

Jag är ju inte vidare traditionsbunden egentligen (Alex hävdar motsatsen eftersom jag är så himla anal när det kommer till vett och etikett ibland -hey, jag är barn av min tid/mor) men tydligen kunde alltså midsommaridén rucka på nån typ av väl undangömd nationalistisk tillhörighet. Jag tänker att det måste bero på att jag inte bott utomlands under just denna högtiden innan.

Hursom, vill man helt plötsligt ha en midsommar får man väl skaffa sig en midsommar! Jag hittade en skandinavisk restaurang nere i stan och tillkallade de som är öppna för att prova nya grejer: doktoranderna!

Mycket lyckat om jag får säga det - jag fick tillfälle att trycka i mig hovmästarsås, inlagd gurka och räkröra, och dessutom trycka i de vetgiriga forskarna en massa info om svensktraditioner. "You have to jump like a liten groda, you know, and sing ko-ack-ack-ack - we think frogs sound like that - around this flower pole, that some people say looks like a fallos, vilket nog är sant va, cause the whole night is soooo surrounded by mystik and romance va, especially since everybody drink schnapps. Oh, and you have to sing to the schnapps to. Very viktigt!"*

Dessutom är de himla roliga att hänga med, för eftersom ingen forskar på samma grej så handlar samtalen inte så mycket om var du köpt din tröja utan mer om att jämföra metodik och syner på samhällsproblem. Det retar varandra genom saker som att numerikern använde för mycket siffror i sin senaste presentation så ingen samhällsvetare förstod vad hon sa.

Restaurangen hade skrivit på hemsidan att de hade en midsommarstång. Jag letade och ja, de tog också vad de hade:

*Aaah, nä'rå.